Asfaltering i Larsberg – gränsen mot kommunens väg

En infart möter en gata, och någonstans där går en gräns mellan vad fastighetsägaren ansvarar för och vad väghållaren gör.

Gränsen ligger inte alltid där man tror. Den följer fastighetsgränsen, som ofta går en bit in från asfaltkanten på gatan, vilket innebär att en remsa av det som ser ut som gata i praktiken tillhör tomten — eller tvärtom.

Det får två praktiska följder. Den ena är vem som betalar för vad. Den andra är att arbeten på den kommunala delen normalt kräver tillstånd, även när det bara handlar om att ansluta en infart.

Det är därför värt att ta reda på var gränsen faktiskt går innan arbetet planeras, och att ta kontakt där gränsen ska passeras.

Begär kostnadsfri offert →

Detta ingår

Klarläggande av var fastighetsgränsen går
Bedömning av vad som ligger på kommunal mark
Kontakt med väghållaren där arbetet berör gatan
Utformning av anslutningen så att nivåerna stämmer
Avvattning som inte leder vatten ut i gatan
Återställning enligt de krav som gäller
Dokumentation av vad som utförts var

Så går det till

Gränsen

Vi tar reda på var fastighetsgränsen går. Den ligger sällan i asfaltkanten.

Ansvaret

Vad som är ert och vad som är väghållarens klargörs innan arbetet planeras.

Tillståndet

Berörs kommunal mark tas kontakt i förväg. Det tar tid och ska ligga före tidplanen.

Anslutningen

Nivåerna ska stämma mot gatan så att varken vatten eller bilar tar stryk.

Vattnet

Vatten från tomten ska inte ledas ut i gatan. Det är både regel och grannsämja.

Asfaltering Larsberg i hela Lidingö

Nivåskillnaden i anslutningen är den detalj som märks varje dag och som är svår att rätta. Möts infarten och gatan med ett litet steg tar bilens underrede i vid varje passage, och en infart som lutar brant upp direkt från gatan gör samma sak. Anslutningen ska därför utformas med en mjuk övergång, och gatans nivå är den fasta punkten som infarten anpassas till — inte tvärtom. Vi mäter in gatan innan infartens nivåer bestäms. Det andra är vattnet, som är en fråga med både en teknisk och en juridisk sida. Vatten som samlas på en tomt och leds ut över gatan skapar is på vintern och kan vara otillåtet, samtidigt som vatten från gatan som rinner in på tomten är ett problem för fastighetsägaren. En genomtänkt anslutning tar hand om båda genom att ha en tydlig högpunkt eller en ränna i gränsen. Det tredje är tillståndsfrågan, som framför allt handlar om tid. Ett arbete som berör kommunal mark kräver normalt ett besked i förväg, och handläggning tar den tid den tar. Att ta kontakt tidigt kostar ingenting; att upptäcka behovet när maskinen står på plats kostar en inställd dag.

Vanliga frågor

Var går gränsen mot gatan?

Vid fastighetsgränsen, som ofta ligger en bit in från gatans asfaltkant. En remsa av det som ser ut som gata kan i praktiken tillhöra tomten – eller tvärtom. Det är värt att ta reda på innan arbetet planeras.

Vem betalar för vad?

Fastighetsägaren för det som ligger inom fastigheten, väghållaren för sitt. Eftersom gränsen sällan ligger där man tror är det just den frågan som orsakar de flesta missförstånden.

Behövs tillstånd?

Normalt ja, om arbetet berör kommunal mark – även när det bara handlar om att ansluta en infart. Handläggningen tar tid, så kontakten ska tas innan tidplanen läggs, inte när maskinen står på plats.

Hur ska anslutningen se ut?

Med en mjuk övergång och gatans nivå som fast punkt. Ett litet steg gör att bilens underrede tar i vid varje passage, och en infart som lutar brant direkt från gatan gör samma sak. Vi mäter in gatan innan infartens nivåer bestäms.

Vad gäller för vattnet?

Vatten från tomten ska inte ledas ut i gatan – det ger is på vintern och kan vara otillåtet. Samtidigt ska gatans vatten inte rinna in på tomten. En tydlig högpunkt eller en ränna i gränsen löser båda.